Vem är jag?

680
Tänkte vi skulle lyfta en punkt, jag förstår att det viktigt för många.

Jag väljer att skriva delar i intervjuform

Låt oss börja på slutet och sedan gå till nuet – jag försöker skilja mellan privatperson och offentlighet, inte för att jag blivit rådd att göra det utan för att jag tycker det mest är sunt. Jag har mitt lilla företag här hemma, 2 meter från sängen, i min lägenhet där jag bor,
Jag behöver på något magiskt vänster, för att må bra, skilja lite på mina olika roller – för att må bra i väntan på min dröm – att flytta företaget till ett litet plåtskjul med 5 meter i tak och kunna bygga mig en studio och min värld, som jag drömmer om.

Jag är fruktansvärt stolt över vart vi kommit, tänk er på 2 år – vart vi var och vart vi är! Alltså my lord och detta kommer från en person som inte är en förvaltare, utan snarare avskyr att förvalta och vill fly så fort det kommer till sådant.
Jag har i hela mitt liv blivit ifrågasatt, faktiskt redan när jag föddes – då jag är svenskadopterad, född i sverige men lämnades bort. Under min uppväxt flyttade jag 20 gånger, blev mobbad, försökte ta mitt liv 3 gång, fick 1 kota förskjuten, mina kläder förstörda, min födelsedagspresent (en cykel) sönderskuren, jag kunde inte gå i skolan som alla andra barn (för skolan kunde inte garantera min säkerhet på vägen dit), jag gick ut med ett betyg som hette typ ”nästan godkänd” och en frånvaro som var insane. Jag blev inlåst i skolans smedja med gas pådragen, jag blev nedkastad för stentrappor och så vidare. Detta är min bakgrund och ursäkta mig, men tacka faen för att jag söker trygghet och acceptans. Jag har alltid haft svårt att hitta trygghet och ett ställe att vara på, så även i arbetslivet – det var därför hotell och restaurang passade mig så bra, där bytte man jobb och arbetsplats lika ofta som man byter underkläder, jul på ett ställe, sommar på ett annat och så lite finlir däremellan. Men i takt med att jag blev äldre, orkade inte min rygg längre (läs ovan varför) och betygen gav inte mycket hopp så efter år av sökande efter det perfekta jobbet, tog jag ströarbeten, men lyckades alltid fucka upp saker. Vändningen kom när jag blev 32? år (osäker) när jag fick ett sommarjobb inom vården, där trivdes jag – så nu jävlar tog det fart hos arbetsförmedlingen, in med mig, plugga heltid till USKA och få ett slutbetyg. Jag tog examen efter 1.år med ett slutbetyg och åkte flakmoppe och skrek att jag tagit studenten med mössan i handen (folk glor fortfarande åt mig) men shit va stolt jag var, jag hade faen i mig tagit studenten!!! Började som USKA, vikarie hos en kommun och det tog bara veckor så jobbade jag dag, natt och morgonen, inom hemtjänst och på särskild avdelning. Vilket jobb – jag älskar mina tanter och farbröder – däremot kollegorna, de påminde mig om skolan – uj va det kacklades och smögs och hade sig. Jag började vantrivas och beslöt mig för att testa detta med att starta eget, gick en kurs, som arbetsförmedlingen betalade och här är vi idag!

Hur tänkte du här?
-Men varför reagerar du så starkt på vissa saker? – Ganska enkelt för att slippa bry mig om det privata, som jag inte på något vänster skäms över, för det har format mig till den jag är utan för att jag vill skilja privat och arbetsliv. -Är det inte då dumt att välja jobba offentligt, lite måste man väl tåla? – Låt mig börja så här, att varje dag få försvara sig, ”driver du ett företag” (sedan när blev skämmigt på twitch?), ”din rank är piss”, ”du är fet”, ”du är ful”, ”du har inget företag”, ”varför gör du så här” – det tar på en, varför skall jag dagligen få öppna varje centimeter av mig själv, jag tycker faktiskt att jag är transparent i mitt yrkesliv, jag försöker göra allt så rätt jag kan och jag är stolt att jag kommit dit jag gjort. Men när, faktiskt när blev det okey att hoppa på en person för att han bedriver ett företag, borde man inte ifrågasätta alla andra som inte berättar att de har F-skatt? – Det kanske var lite hårt skrivet, men så är det – jag betalar idag oerhörda mängder pengar i skatt, avgifter, försäkringar och till exempel till min revisor – för jag kan ärligt talat inte ett smack om företagsekonomi. Visst allt hade vart enklare om jag drivit detta som en sekundär källa för inkomst och haft ett jobb som huvudsaklig inkomst, absolut.
Se källa: Dom skatterättsnämnden.
Övrigt att notera: köper jag en sak för bolagets pengar täcker inte min hemförsäkring, utan jag måste ha en särskild företagsförsäkring

– Jag skiter i om folk kallar mig fet eller dålig – det rör mig inte i röven, sätt er gärna på mig – men sätt för faen inte på mig 😉
– Jag bryr mig inte ett smack om länkar och bakgrunder och skit, inte ett jota!

…men kom inte till min arbetsplats och försök förminska mig, hitta på saker och skapa drama, för då jävlar! Gör det här själv, lägg hela ditt arbete åt sidan, ta allt du äger och har gällande ekonomi, lev på nudlar och vatten, jobba 60-70 timmars veckor i 2 år för att nå ett resultat, endast då kan vi diskutera din rättighet att skriva vad du vill, om vad du vill! Men ph13ton, yttrandefrihet har vi i Sverige, varför blir du så triggad? -Jag blir triggad för det skapas drama av inget som är drama, av för mig helt okända människor som kräver rättighet att skriva vad de vill, för ”luften är fri”, men se det är den inte – för yttrandefriheten gäller inte om du ramlar förbi andra lagar, som ofredande till exempel hot och förtal. Så du tänker att du vinner på att skapa oro och bli arg och ledsen? – Inte alls, jag blir ärligt talat sällan ledsen, jag blir bara berörd för jag vet vilket slit VI har gjort, vi är inte enbart jag – jag har ideellt arbetande moderatorer, sponsorer och fantastiska tittare som är mitt ansvar, hur kan ens någon komma på att försöka förstöra för dessa människor?

”Men lägg av nu va, vem faen tror du att du är?”
– Det är inget, jag är bara en liten människa som försöker skapa mig en liten plattform av en dröm, leva på det som ges, leva på det jag gör och försöker skapa mig ett bättre klimat på nätet! Men lägg av, vem tror du att du är?`- Jag, vem jag är? Jag är mig själv med många masker och skal, för som jag tidigare berättat har jag en historia, en bakgrund, som jag försöker dölja – för jag försöker skapa ett instagramfilter på livet – för ingen blir hjälpt av rage, svordomar, gorm och gast inom spel. Det är inte jag – men ibland får även jag bita mig i tungan för att inte leva ut mina känslor – för att jag tror på min vision ”ett bättre klimat på internet”. Men ärligt, kan du förändra? – Inte på det stora planet, men om jag kan finnas där med face och leende, för 1 person varje dag så är jag nöjd – för ingen fanns för mig!

Vad händer nu?
-Absolut ingenting, jag står bakom varje sak som skrivits och sagts och jag är tacksam för varje snedsteg – för det har format mig. Låt oss inte kasta glashus bland stenbrott. Jag kommer oförtröttat kämpa vidare, dagligen för en schystare e-sport. Men ja – varje månad måste jag sälja mig själv för att mata myndigheter och statliga kassakistor och kanske i en framtid så har jag inte råd att driva detta på heltid. Skall vi vara helt ärliga, så hade det fasen vart enklare att luta sig tillbaka, ta ut sin a-kassa (vilket skulle ge mig 9900 per månad), söka arbete 8 timmar per dag och vänta på att få jobb och lägga ned streamen. Men det är då inte jag det – nu kör vi!

Länkar att granska, som på något vänster inkluderas i alla försök att förminska mig – nu äger jag debatten och härmed sätter jag punkt!
”Per vill skiljas från Arbetsförmedlingen” intervju med SR
När Per fick acces till kundtjänst mejl hos comhem
”Jag vägrar mobba” – Nässjöpolitiker lämnar alla sina uppdrag”
Näthat, intervju med smålands-dagblad

PUNKT
//ph13ton, the fucking VD of me, myself and I